Några veckor in i dräktigheten kan man hos förstagångstikar ofta kan se att spenarna blir ljusröda. Om man till detta får ett minskat matintresse, rentav matvägran och synbart illamående vid ca tre veckors (den tid då de befruktade äggen fäster i livmoderväggen, den s k implantationen) dräktighet hos en annars matglad tik – ja, då är det många uppfödare som är säkra på sin sak. Plussa på med den typiska klara, sega, luktfria flytningen under andra halvdelen av dräktigheten så är den definitivt ett faktum.
Men hur skulle det vara med ett urinprov? För oss människor är det ju en enkel och billig metod att konstatera gravididet. Nog borde veterinärmedicinen kunna erbjuda det? Icke så. Det går nämligen inte därför att tikens nivå av hormonet progesteron är detsamma oavsett om hon är dräktig eller inte. Hos i princip alla andra djurslag än just hunddjuren sjunker nivån om ingen befruktning skett.
Skickliga, erfarna och framför allt försiktiga uppfödare och veterinärer kan genom att palpera buken med stor sannolikhet slå fast en dräktighet redan mellan tredje och femte veckan. Då ligger fosterblåsorna som pärlor på ett band i livmodern och kan kännas genom bukväggen. Längre fram i dräktigheten blir blåsorna så stora och ligger så tätt intill varandra att de inte går att skilja åt eller ens avgöra om det rör sig om en dräktighet eller om det man känner är tarminnehåll.
Ungefär i samband med att tiken har passerat tredje dräktighetsveckan kan veterinär med hjälp av en ultraljudsundersökning avgöra om hon är dräktig. Efter ca fyra veckor kan man via den här metoden se fostrens hjärtverksamhet och några dagar senare fosterrörelser. Undersökningen kan alltså fastställa att tiken är dräktig, mycket svårare är det att uttala sig om hur många valpar det är. Det förekommer att tikar som på en ultraljudsundersökning haft valpar i livmodern ändå går tomma. Det beror på att tikar kan resorbera foster förmodligen så långt fram som till femte dräktighetsveckan. Foster som dör senare föds i regel tillsammans med de övriga valparna.
Inte förrän fostren är ca sex veckor, det vill säga när det har gått 42 dagar av dräktigheten, är deras skelett så förkalkade att det går att se dem vid en röntgenundersökning. Det går då att räkna antalet valpar, men inte att, som vid ultraljudsundersökningen, säga något om hur de mår etc.
Man brukar säga att en tik är dräktig i nio veckor, det vill säga 63 dygn. Räknat från parning är en dräktighet mellan ca 58 och 68 dagar inom det normala. Vet man precis när ägglossningen skett är spannet för de flesta 61 till 64 dagar. Tikar som går över tiden har ofta parats innan äggen varit mogna för befruktning och spermierna har fått vänta in dem, medan tikar som valpar tidigt följaktligen befruktats senare i löpet.
Motion
Lika lite som en kvinnas graviditet är ett sjukdomstillstånd är en tiks dräktighet något onormalt. Däremot är det en period där man som uppfödare ska sörja för att skapa förutsättningar för tiken att klara sin dräktighet och valpning på bästa sätt. Målet är att tiken ska må så bra som möjligt och att hon ska kunna återhämta sig snabbt. Hård motion i form av t ex cykling och jakt kan avvecklas redan efter parningen. Runt tredje veckan när implantationen sker bör man ta det lugnt.
Fram till 30 dagar före beräknad förlossning är det enligt SKKs regler tillåtet att tävla eller ställa ut en dräktig tik.
Utfodring
Utfodringen är ett viktigt kapitel under dräktigheten. I god tid före parningen bör man vänja över tiken på ett högenergifoder av bra kvalitet och med hög smältbarhet som hon kan äta under både dräktighet och laktation. Det finns en svensk undersökning som utförts på raser särskilt drabbade av hudproblem (atopi) som visar att valpar till tikar som under dräktigheten (och senare laktationen) fått smaka annat än bara värmebehandlade torrfoder har mindre benägenhet att utveckla den här typen av sjukdomar. Att mosa i små mängder matrester från det egna hushållet och liknande i den dräktiga tikens mat skulle därför kunna fylla en funktion man tidigare inte känt till. Detta givetvis under förutsättning att fodergivan fortfarande är näringsmässigt rätt balanserad och tillgodoser tikens energibehov.
Källa: www.skk.se/Global/Dokument/Uppfodning/ovrigt/draktighet-och-valpning.pdf
Men hur skulle det vara med ett urinprov? För oss människor är det ju en enkel och billig metod att konstatera gravididet. Nog borde veterinärmedicinen kunna erbjuda det? Icke så. Det går nämligen inte därför att tikens nivå av hormonet progesteron är detsamma oavsett om hon är dräktig eller inte. Hos i princip alla andra djurslag än just hunddjuren sjunker nivån om ingen befruktning skett.
Skickliga, erfarna och framför allt försiktiga uppfödare och veterinärer kan genom att palpera buken med stor sannolikhet slå fast en dräktighet redan mellan tredje och femte veckan. Då ligger fosterblåsorna som pärlor på ett band i livmodern och kan kännas genom bukväggen. Längre fram i dräktigheten blir blåsorna så stora och ligger så tätt intill varandra att de inte går att skilja åt eller ens avgöra om det rör sig om en dräktighet eller om det man känner är tarminnehåll.
Ungefär i samband med att tiken har passerat tredje dräktighetsveckan kan veterinär med hjälp av en ultraljudsundersökning avgöra om hon är dräktig. Efter ca fyra veckor kan man via den här metoden se fostrens hjärtverksamhet och några dagar senare fosterrörelser. Undersökningen kan alltså fastställa att tiken är dräktig, mycket svårare är det att uttala sig om hur många valpar det är. Det förekommer att tikar som på en ultraljudsundersökning haft valpar i livmodern ändå går tomma. Det beror på att tikar kan resorbera foster förmodligen så långt fram som till femte dräktighetsveckan. Foster som dör senare föds i regel tillsammans med de övriga valparna.
Inte förrän fostren är ca sex veckor, det vill säga när det har gått 42 dagar av dräktigheten, är deras skelett så förkalkade att det går att se dem vid en röntgenundersökning. Det går då att räkna antalet valpar, men inte att, som vid ultraljudsundersökningen, säga något om hur de mår etc.
Man brukar säga att en tik är dräktig i nio veckor, det vill säga 63 dygn. Räknat från parning är en dräktighet mellan ca 58 och 68 dagar inom det normala. Vet man precis när ägglossningen skett är spannet för de flesta 61 till 64 dagar. Tikar som går över tiden har ofta parats innan äggen varit mogna för befruktning och spermierna har fått vänta in dem, medan tikar som valpar tidigt följaktligen befruktats senare i löpet.
Motion
Lika lite som en kvinnas graviditet är ett sjukdomstillstånd är en tiks dräktighet något onormalt. Däremot är det en period där man som uppfödare ska sörja för att skapa förutsättningar för tiken att klara sin dräktighet och valpning på bästa sätt. Målet är att tiken ska må så bra som möjligt och att hon ska kunna återhämta sig snabbt. Hård motion i form av t ex cykling och jakt kan avvecklas redan efter parningen. Runt tredje veckan när implantationen sker bör man ta det lugnt.
Fram till 30 dagar före beräknad förlossning är det enligt SKKs regler tillåtet att tävla eller ställa ut en dräktig tik.
Utfodring
Utfodringen är ett viktigt kapitel under dräktigheten. I god tid före parningen bör man vänja över tiken på ett högenergifoder av bra kvalitet och med hög smältbarhet som hon kan äta under både dräktighet och laktation. Det finns en svensk undersökning som utförts på raser särskilt drabbade av hudproblem (atopi) som visar att valpar till tikar som under dräktigheten (och senare laktationen) fått smaka annat än bara värmebehandlade torrfoder har mindre benägenhet att utveckla den här typen av sjukdomar. Att mosa i små mängder matrester från det egna hushållet och liknande i den dräktiga tikens mat skulle därför kunna fylla en funktion man tidigare inte känt till. Detta givetvis under förutsättning att fodergivan fortfarande är näringsmässigt rätt balanserad och tillgodoser tikens energibehov.
Källa: www.skk.se/Global/Dokument/Uppfodning/ovrigt/draktighet-och-valpning.pdf
Kommentarer
Skicka en kommentar